Jag hade en diskution om just killar och när man är intresserad av någon och när man gillar någon för att senare kanske bli kär i personen. Enligt mig så är man intressead av någon när man börjar ragga lite och hör av sig till personen på ett flörtigt sätt, då är ju självklart inga känslor inblandade men man är ju faktist lite småintresserad. Sen kan denna känslan försvinna ganska snabbt och man tappar intresset.
Skulle man däremot inte tappa intresset och man träffar denna personen mer och mer och snackar mycket om olika saker då har man börjat bli lite mer intresserad. Blir det senare så att man börjar ta åt sig av vad personen säger och om han/hon inte skriver till en på msn eller hör av sig. Man blir svartsjuk om personen visar intresse för någon annan och man blir ledsen när man personen dissar än börjar faktist detta intresset utvecklas till ett mera "gilla" stadium. Man blir glad när personen hör av sig och gillar att vara i personens närhet. Då är man mer än bara intresserad i mina ögon, då gillar man faktist personen.
Hade en debatt om detta med en annan och denna andra porson tycker att man är fortfarande intressead tills man i princip blir tillsammans och att man kan inte tycka om en person som inte tycker om en tillbaka. Hmm säger jag på detta, för då undrar jag, hur kan man bli tillsammans med en person som man bara är intresserad av? Och man kan absolut tycka om någon även om personen inte har samma känslor tillbaka! Haha annars hade det ju inte funnits så många krossade hjärtan här i världen?
Nej, jag tycker absolut att när man börjar ta åt sig av vad den andra personen gör så börjar man faktist tycka om henne/honom!
måndag 8 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hmm, jag brukar inte dejta främlingar men okej! Bara för att du är så snygg! ehm, jadu, gå en bit?
Skicka en kommentar